Jag börjar meningen med stor bokstav och tar tillfället i akt att berätta lite om min filmdebut. Jag gör det ganska kortfattat eftersom jag fortfarande känner mig något olustig till mods av det här versalanvändandet. Till exempel blir det så extremt tydligt att jag nyss började två meningar med samma ord. Skit samma, jag gör det ändå bara för att fjäska.
Skit... nej, jag gör inte om samma misstag två gånger. Hur som helst, förra veckan hörde Doktor Who av sig till mig. Han har tjatat i några månader om sina diverse filmprojekt. Skumma saker, det kan jag avslöja redan nu. Först var det en uppföljare, sen var det en fristående (tror jag) och nu är han framme vid filmen som ska inleda uppföljaren som alltså redan är gjord. Filmens titel kommer att vara Found, det är det som är klart. Allt annat är däremot fortfarande väldigt vagt. Det tillhör den kreativa processen och ska tydligen vara så. Och moi i huvudrollen alltså. Det kommer ingå bilar, nakenscener och ett kakmonster. I vilken ordning vet jag inte än. Troligtvis blir det även lite skrämmande inslag och minst en gång ska det regna ymnigt. Chansen att kakmonstret kommer lukta blöt hund är alltså stor. Det gillar jag naturligtvis. Mer får jag inte säga pga hot om kontraktsbrott. Men håll ögonen öppna och beware of the lucka.
Är du nöjd nu Doktor Who?
fredag, oktober 27, 2006
versalfjäsk och en filmdebut
torsdag, oktober 26, 2006
I'll huff and I'll puff till I blow your house in
A hade fått en vit nyckel med röda hjärtan på av sin man idag. för att hon inte skulle tappa bort den bland alla andra nycklar. tåras det i era ögon? det är mycket sånt där romantiskt tjafs nu (så länge det gäller andra är det alltid tjafs). önskelåtar och rosbuketter och sms som ger röda kinder. men jag klarar mig utan sånt, jag skulle mycket hellre få den nya stormen uppkallad efter mig. den som ska anlända inatt och som ska skaka sverige lika mycket som gudrun gjorde. jag kan tänka mig att svepa fram över husen, få rutorna att skallra lite och ljuset att springa och gömma sig i källaren. kanske fixa lite översvämningar här och där och slita loss tomtebolyckan med rötterna. visst, en storm skulle sitta fint nu. vem ringer jag och hotar för att stormen ska bli min?
onsdag, oktober 25, 2006
edith piaf vs beastie boys 1-0
när jag var tretton eller kanske fjorton och fördrev dagarna med att vara tyst i skolan och stökig som fan hemma, ville jag bli graffitikonstnär. två gånger om året brukade jag ta tåget in till malmö och de sista minuterna mellan oxie och slutstationen satt jag med näsan tryckt mot den skitiga fönsterrutan och beundrade färgglada tags som gjorde hus och tågvagnar så mycket vackrare än de omålade. fast på den tiden visste jag inte ens att det kallades tags, det vet jag knappt nu. men jag minns att jag hörde talas om en graffitiskola och att jag bönade och bad om att få gå på den där skolan. eller om det nu bara var en kurs, jag minns inte. svaret minns jag i alla fall, tanten jag frågade sa att det bara var värstingar som fick gå på den där utbildningen. alla färgburkar och väggar var bara till för dom. jag minns också att jag blev så arg och besviken att jag funderade på att vandalisera kiosken i skillinge bara för att ha något i meritförteckningen som skulle kunna klassa mig som värsting. men jag gjorde väl aldrig det. jag gick på konstskola istället, drack rött vin och kollade på bella när hon slukade eld efter att ha druckit en hel liter äcklig lättfil. och kiosken, såg jag nu sist jag var hemma, har någon jämnat med marken i höst. antagligen inte ens en värsting.
