Jodå!

Dagens tre höjdpunkter utan inbördes rangordning:

1. Arbetsförmedlingen
Jag går till Arbetsförmedlingen IT, står i kö i en halvtimme för att komma fram till tanten som ska ge mig en nummerlapp (man delar inte ut nummerlappar hur som helst till arbetslösa). Väl framme säger tanten åt mig att hon inte kan ge mig en nummerlapp förrän jag har registrerat mig på Arbetsförmedlingen, det gör man inte hos henne utan på deras hemsida och antingen hemma eller på deras datorer. Jag provar tre datorer innan jag hittar en som fungerar. Efter ca tio minuter har jag fyllt i mina uppgifter och ställer mig i kö till nummerlapparna igen. Tanten godkänner mig och ger mig en nummerlapp.
Jag sitter i väntsoffan och läser Sydsvenskan fram och tillbaka ca 10 gånger medan handledarna framför mig leker med sina höj-och sänkbara bord (3 stycken sänker och höjer samtidigt), men inga nummer ropas upp. "Alltså, det funkar inte här heller. Prova att starta om!" säger en av handledarna till en annan på Arbetsförmedlingen IT. Till slut får de igång en dator och börjar ropa upp nummer. Efter ytterligare cirka en timme ropar de upp mitt nummer och jag går fram till en tant som skrattar och hälsar mig välkommen. När det kommer fram att jag sagt upp mig själv och inte blivit uppsagd, mörknar tantens min. Jag ler lyckligt när hon berättar att jag minsann inte får några pengar på ett par månader då. När hon försöker hitta yrket grafisk formgivare i sin dator hittar hon det inte. "Vi får sätta dig som något annat", säger hon, men avslöjar aldrig vad hon sätter mig som. När hon har fyllt i de viktigaste uppgifterna kommer hon fram till att jag nog inte ska tillhöra Arbetsförmedlingen IT. "Nä, vet du vad, du ska tillhöra Arbetsförmedlingen Kultur!". Jag påpekar att min kollega, som också jobbar som grafisk formgivare, började med att gå till Kultur men blev hänvisad till IT. Tanten går bort till en gubbe och diskuterar mitt märkliga fall i cirka tio minuter, kommer sen tillbaka och säger "Nä, du ska inte vara här! Du får gå till Kultur och ta alla betyg och intyg med dig." Jag har inga intyg och betyg med mig så jag traskar hem för att hämta dem. Sen orkar jag inte gå mer så jag tar bussen ner till Gustav Adolfs Torg för att besöka Arbetsförmedlingen Kultur innan de stänger klockan tre. Det är ett tjusigt ställe, Kultur, litet och mysigt och tanterna verkar snälla. "Hmmm, men du är grafisk formgivare på Reklambyrå, då tillhör du inte oss utan Arbetsförmedlingen IT". Jag blir nog lite ilsk och säger att jag precis blivit hänvisad därifrån. Tanten på Kultur säger att tanten på IT nog bara menade väl men att hon inte hade rätt. Klockan blir tre och alla Arbetsförmedlingar i hela världen stänger och jag måste alltså göra om hela proceduren en annan dag. Lovely.

2. Provrummet
Jag står i ett provrum och håller in magen för att få plats mellan de två stora speglarna. Utanför diskuterar några tonårsbrudar kändisar. "Alltså, ni vet Sienna Miller va. Jag såg typ en bild på henne där hon hade trosorna utanpå byxorna och så stod det att det var senaste modet i USA. Fatta allså, du kom ju på det där lååååångt innan. Du borde bli modedesigner alltså. På riktigt. Du är alltid först!"

3. Bussen
Kille med ljust bakåtslick säger åt sin polare att han skrivit en skitfrän hiphoptext där han liksom bara dissar såna där brats. Den är tungt bra tydligen, alla orden är bara fett med diss. Efter detta börjar han högljutt berätta om en resa han precis gjort med sin familj. Resan var den bästa han någonsin varit på och han tvivlar verkligen på att någon framtida resa kommer slå den. Jag menar, för det första fanns det hur mycket brudar som helst. För det andra träffade han en massa coola snubbar på after beachen, varav en var nån höjdare från Kanada som han msn:ade med nu och som kunde fixa in honom på såna där stora hockeymatcher i typ Kanada. Och sist men inte minst, så hade han träffat en dude som skulle gifta sig dagen efter och det fanns ju en massa billiga och skitsnygga horor där, så han tyckte att det var en bra bröllopspresent sådär innan killen skulle gänga sig. En schysst hora måste man ju ha provat innan man är förlorad för alltid liksom. Så han och ett par killar hade gått ihop och pröjsat för den snyggaste horan där var. Ja och så var det ju det där med bratsen, fan vad han hatade rika brats alltså.


Annars tänkte jag kanske prova på lite Hot Nude Yoga nu när jag inte har så mycket annat för mig.

Dag 1

Först ringde jag till Gunilla. Gunilla tutade mig i örat men vägrade att svara.
Efter det ringde jag till Bertil. Bertil hade ritat en fin bild och den tyckte jag om, det sa jag inte till honom. Men det blev jobbigt ändå för Bertil ville inte prata i telefon, han ville maila sa han. Det var det där med Skillinge, jag märkte att Bertil blev rädd när jag sa S k i l l i n g e.
Som om inte det var nog ringde jag sedan Gunillas man Lasse, han hade samma nummer som Gunilla men han svarade. Lasse ville fan inte besvära sig men jag kunde gott ringa hans döve svärfar. Tvättmaskinen står i köket och den kommer svärfar behöva använda, men det är smällar man får ta, sa Lasse. Havet är ju där i alla fall.
Nu ska jag nog inte ringa fler, jag pratar så tyst att jag inte vågar ringa svärfar. Dessutom vet jag inte om jag vill att svärfar ska komma in och tvätta sina skitiga kalsonger när jag lagar min tryffelrisotto på lördag.

Nu, Storgatan 5.

Hej, jag heter Pia och jag är fri

Imorgon ska jag till Arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös.
Antagligen blir jag arg för det vill jag minnas att man blir på Arbetsförmedlingen.

Scenario:
- Hej, och du vill anmäla dig som arbetslös?
- Hej, ja det vill jag.
- Vad är orsaken till din arbetslöshet?
- Jag har sagt upp mig?
- Varför har du sagt upp dig?!?
- Jag kände inte för att jobba kvar längre.
- Vad jobbade du med?
- Grafisk formgivare på reklambyrå.
- Oj! Har du tänkt genom det här noga?
- Ja.
- Men reklam är väl kul? Hur länge har du jobbat med det?
- Sju år ungefär.
- Är du medveten om att du inte får några pengar på två månader?
- Ja.
- Det kanske inte är så smart att säga upp sig från en fast tjänst.
- Nähä.
- Hur ser dina planer ut nu?
- Jag har inga direkt.
- Vad vill du göra då?
- Baka kakor, lyssna på musik, måla, skriva. Sånt.
- Hur menar du då?
- Jag vet inte riktigt.
- Vill du jobba på bageri?
- Nej.
- Vad vill du då?
- Vara fri att göra vad jag vill.
- Hmmm.
(lång besvärande tystnad)
- Du borde söka jobb i hela Sverige.
- Jaha?
- Du vill inte bli sjuksköterska?
- Nej.
- Du vet, man kan inte alltid välja vad man vill göra här i livet.
- Jo, det kan man.
- Dom söker kvällsarbetare i Ängelholm.
- Kul för dom.
- Säkert att du inte vill bli sjuksköterska? Tycker du inte om människor?
- Nej.
- Nu är det så här att vi ger ju inte bort pengar gratis i det här landet.
- Det är dumt.
- Jag skickar med dig lite papper och sen bestämmer vi att vi träffas igen på måndag.
- Jaha.
- Och så tänker du efter vad du egentligen vill med ditt liv.
- Jag vet vad jag inte vill.
- Bra, då skriver jag att du är intresserad av jobbet i Ängelholm.
- Men det är jag ju inte.
- Jo, det är du.
- Nej!
(lång irriterande tystnad)
- Vi ses på måndag då, ha det så bra.
- Du säger det ja.


Ängelholm är ett bra hål att dumpa arbetslösheten i sa de till Missy L. Var man ska dumpa Arbetsförmedlingen är ett större problem kan jag tycka, så mycket skit finns det nog inget ställe som vill ta emot.

Egentligen vet jag ingenting om vad som kommer hända de kommande veckorna. Det känns ganska härligt, som att gå till tandläkaren och veta att om man har en massa hål i tänderna kan man bara springa därifrån. Kopplet är borta.

Yes, je suis en polyglott und eine kockfetischist

Man ska inte börja prata högt om sina fetischer för då blir det svårare att dölja dem.

en dag kvar