Hej, jag heter Pia och jag är fri

Imorgon ska jag till Arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös.
Antagligen blir jag arg för det vill jag minnas att man blir på Arbetsförmedlingen.

Scenario:
- Hej, och du vill anmäla dig som arbetslös?
- Hej, ja det vill jag.
- Vad är orsaken till din arbetslöshet?
- Jag har sagt upp mig?
- Varför har du sagt upp dig?!?
- Jag kände inte för att jobba kvar längre.
- Vad jobbade du med?
- Grafisk formgivare på reklambyrå.
- Oj! Har du tänkt genom det här noga?
- Ja.
- Men reklam är väl kul? Hur länge har du jobbat med det?
- Sju år ungefär.
- Är du medveten om att du inte får några pengar på två månader?
- Ja.
- Det kanske inte är så smart att säga upp sig från en fast tjänst.
- Nähä.
- Hur ser dina planer ut nu?
- Jag har inga direkt.
- Vad vill du göra då?
- Baka kakor, lyssna på musik, måla, skriva. Sånt.
- Hur menar du då?
- Jag vet inte riktigt.
- Vill du jobba på bageri?
- Nej.
- Vad vill du då?
- Vara fri att göra vad jag vill.
- Hmmm.
(lång besvärande tystnad)
- Du borde söka jobb i hela Sverige.
- Jaha?
- Du vill inte bli sjuksköterska?
- Nej.
- Du vet, man kan inte alltid välja vad man vill göra här i livet.
- Jo, det kan man.
- Dom söker kvällsarbetare i Ängelholm.
- Kul för dom.
- Säkert att du inte vill bli sjuksköterska? Tycker du inte om människor?
- Nej.
- Nu är det så här att vi ger ju inte bort pengar gratis i det här landet.
- Det är dumt.
- Jag skickar med dig lite papper och sen bestämmer vi att vi träffas igen på måndag.
- Jaha.
- Och så tänker du efter vad du egentligen vill med ditt liv.
- Jag vet vad jag inte vill.
- Bra, då skriver jag att du är intresserad av jobbet i Ängelholm.
- Men det är jag ju inte.
- Jo, det är du.
- Nej!
(lång irriterande tystnad)
- Vi ses på måndag då, ha det så bra.
- Du säger det ja.


Ängelholm är ett bra hål att dumpa arbetslösheten i sa de till Missy L. Var man ska dumpa Arbetsförmedlingen är ett större problem kan jag tycka, så mycket skit finns det nog inget ställe som vill ta emot.

Egentligen vet jag ingenting om vad som kommer hända de kommande veckorna. Det känns ganska härligt, som att gå till tandläkaren och veta att om man har en massa hål i tänderna kan man bara springa därifrån. Kopplet är borta.

Yes, je suis en polyglott und eine kockfetischist

Man ska inte börja prata högt om sina fetischer för då blir det svårare att dölja dem.

en dag kvar

Att hålla balansen mot väggen

Efter filmen ramlar huvudet utanför kudden och man låter frusna fötter klättra upp på väggen som man alltid gör. Man gömmer öronen i ett par rejäla hörlurar och blundar i timmar till

When in Rome
för man blev nostalgisk av Napoleon
Koop
för man blev nostalgisk av en annan film
Detektivbyrån
för man har blivit blipblopare
Architecture in Helsinki
för man gillar virvelvindar
Babyshambles
hoppar man över
men sen blir det bokstavsordning
eftersom man inte orkar sålla
och
Bad Machines
Be Good Tanyas
Beirut
Beth Orton
Bettye LaVette
Billy Holliday
Billy Bragg
Björk
Blaze Foley
Bob Hund
Bobby Hebb
Bonnie Prince Billy
Bright Eyes
Bruce Springsteen
Buddy Miller
Cat Power
Charlie Persson
CocoRosie
Cure
Daníel Ágúst
Daniel Johnston
Daniel Lanois
och alla andra Daniels
osv
till
Wolfsheim
som knyter ihop början
med slutet och man börjar
om med
Absentee
Aimee Mann
Aislers Set
(gäsp)

Dagen som är dagen idag, fast nu är det ju kväll

Jag trodde inte det var möjligt att majssnacks kunde bli för salta, men det kan dom. Uppenbarligen! Det fräser och bubblar och pyser i min mun och om jag inte slutar äta snart kommer tungan frätas bort millimeter för millimeter tills ingen tunga längre finns kvar.
Det hade naturligtvis inte varit enbart nackdelar. Alla förväntningar på att jag ska kallprata mig genom dagarna hade varit meningslösa förväntningar och jag hade bara behövt peka på det svarta hålet där tungan inte längre vispar runt, gurglat lite och ni skulle BE mig att fortsätta vara tyst. Men jag vet inte, kanske tvättar jag majsen i iskallt vatten och kryddar om dom med egna måttligare mått. Om inte annat blir de säkerligen blöta och saggiga och då slipper jag äta dom och kan vara måndagsnyttig och suga på en träig morot istället.

En annan sak. När skånska programledare, som har lärt sig prata rikssvenska, ska vara roliga (sorry, kommatering är inte min starka sida), brukar de lägga sig till med skånskan igen. Fast den typen av skånska som det brukar bli när de med en annan dialekt försöker härma skånska. Är det någon poäng med det och är det skoj? Bara så jag vet om jag ska skratta nästa gång. Annars är Pelle bra tycker jag. Å andra sidan tillåter min kockfetischism mig att tycka att alla som lagar mat är bra.