folket må häpna!

ännu en dag med panikätande av wasabinötter för att hålla igång systemet. går luften ur dig - ta en nöt! andas du lite för fort - ta en nöt! går tankarna ur led - ta en nöt! vill dina restless legs sparka något - tappa en nöt! vet du inte vad du är - ta en nöt! hinner du inte svara i telefon - ta en jävla massa nötter!

mina tänder ömmar. knacka nötter en hel dag tar ut sin rätt. kanske inte om man knackar nötter på ett normalt sätt, men jag HACKAR tänderna genom nöten så intensivt att det smäller till inuti huvudet. smärta och gott samtidigt, kanske är det ett drag jag har förnekat...hmmm...fan, jag vill svära som en borstbindare och beklaga mig ur alla situationer just nu. utan att bli dömd hela tiden. får jag vara jack nicholson och ha en dålig dag, en dålig vecka, en dålig månad, ett dåligt år, ett dåligt liv utan att alla ska titta mig djupt i ögonen och be mig att ta tag i saker? jag kommer göra det, någon gång, jag lovar! jag har en helvetes massa planer begravda djupt därinne någonstans och jag SKA gräva upp dem OCH göda OCH vattna tills de växer sig stora och präktiga och tar mig långt härifrån. men jag måste lite längre ner först, jag måste få sura av mig en stund till. måste bli så gäspigt trött på mig själv att jag vågar öppna luckan och trycka på knappen. och sen ska jag bli pigg, bli glad, bli så förbannat lycklig. det kommer, jag lovar.

en gemen dag

det finns ingen inspiration. det finns kli i ögat och en liten tanke på stora bokstäver. man får inte börja en ny mening med gemener längre, det är tydligen förpassat till 2005. och det är bara grafiska formgivare som håller på med sånt märkvärderi ändå och jag borde väl inte skylta för ditt yrke är inte vem du är (dr phil). om jag vore copy och erkände att jag dessutom aldrig tänker genom mina ord utan bara skriver på måfå samtidigt som tanken lämnar skallen, skulle jag till och med skämmas. men hur orkar man trycka ner caps lock hela tiden? hur orkar man annat än att flyta runt lite tröttsamt utan att lyfta ett finger? hur orkar man tänka efter och försöka sig på sånt som kallas strukturerad information? jag kliar mig åter i ögat med högra armbågen. vrider ner huvudet för att nå. jag har verkligen inget att berätta idag. ingen historia som skulle göra er vare sig gladare eller ledsnare. men kanske kan jag göra er likgiltiga? ibland är jag otäckt bra på just det. säger det er till exempel något om jag nämner hur killen bakom mig i kassakön på konsum idag hjälpte mig att kasta fram alla mina varor till kassörskan eftersom rullbandet inte fungerade. till och med mina engångimånadengrejer tog han friskt tag i. om jag säger att jag först trodde att han var snäll, ja alldeles på vippen att fria till mig alltså och att jag först i ett senare ögonblick förstod att han bara var jävligt stressad och att han ville bli av med allt i sin väg - jalla jalla jalla. att han nästan sprang över mig när han såg regnet men inte mina ben och armar. att jag fick lite kli i vänstra ögat som vägrat ge med sig sen dess. han hade säkert hund. jag har fått hundloppor som hoppade från hans konstiga tröja upp till mitt öga, i precis rätt ögonblick. men jag tycker om hundar, jag kan stå ut med kli. och hemma rann yoghurten ut över bordet, över fina designskärbrädan, ner i ett tillmanfat (jag har ett äpple stående där, eller nej just det, det har jag inte längre eftersom jag högg itu det igår och droppade ketchup på det, lekte döda äpplet och sen slängde jag det visst), ut på elles mattidning och drippen dropp drapp ner på golvet. då var det tur att jag bodde i sverige så att jag hade vatten i kranen att torka bort allt med.
nå, säger det er verkligen något?

i likgiltigheten namn, jag är strålande glad!

hörru mangobruden...

...det här är en knakelibraksnabel. nu vet du.

whut choo lookin at, mofo

HEY, GOD!
How come I get stuck
with this
dumb bunch?
It sucks
You goofed bad
on this sad batch, God
and you know it
Where do you think
you're off to?
You get back to that lab
right now and
shake up those test tubes
one more time
Don't you dare
turn tail and run
Screw that
Big Bang shit, God
You fucked up
big time,
now you fix it:

No more
dumb cunt/bad nig/
limp dick/sick fag/
bull dyke
bad jokes
No more
dead meat
fun snacks
No more
my toys/thy toys
crib wars
No more
pool side
back stab
chit-chat
No more
cock suck
bum trip
bad jobs
No more
big deal he-man plots to
bag the port
join the club
ace the test
run the show
No more
skin tone
cave-man
show and tell
No more
one-up/
one-down
games,
God

No more jerk-offs
No more jerks
No more gun binge
blood binge
sex binge
bucks binge
head binge
drug binge
doze binge
death binge
No more
kick-me/
pay-as-you-go/
bad faith
crap shoots
No more
head/heart splits
No more
do good/eat shit/
think piss
put-downs
No more wide-eyed lies

You fix that voice
in there
Make it say what's right and
turn the wheels
Or get rid of it and
Get the hell out of the way
of my gut
You get on it now, God
You kick ass good
Or I'm out of here

[adrian piper 6/7/92]

fotfolket

fest.
fötter.
fandango.

mms x

tio saker som saknas idag:
1. vissa delar av minnet
2. kameran
3. ordning och reda
4. matlust
5. tvättid
6. rätt mycket pengar
7. kläder
8. vissa delar av hälarna
9. lust att gå ut
10. lust att dricka alkohol

en sak som finns idag:
1. nalle som säger I love you och som får blossande kinder när man trycker honom på magen

sköljstopp

det är fredag och jag har glömt att boka tvättid. eller ja, jag kände inte för att boka tvättid. jag kände inte för att tvätta. mina kläder är slitstarka, de tål att ligga smutsiga i tvättkorgen ett par veckor till. lönen som knappt räcker till något säger ja när jag frågar om vi kan gå ut och handla nya rena kläder imorgon istället. lönen är otroligt anpassningsbar, vad jag än frågar om tackar den nästan alltid ja. utom kanske när jag vill handla tvättmedel för nästan en femtiolapp på konsum, då brukar den vänligt men bestämt tacka nej. jag är väldigt förälskad i min lön, utom kanske de två sista veckorna i månaden när jag blir lite arg för att den tackat ja till alldeles för mycket. men alla förhållanden har sina svackor och vissa de har två.

däremot började för en stund sen mina tankar fara fram som skitiga vettvillingar i mitt huvud och helt plötsligt kände jag för renhet. vita snälla tankar med vackra leenden som är lite mer stilla av sig, som bara rör sig i mjuka kontrollerade rörelser. så ja, jag tvättar ändå. hjärnan ligger som en svamp i min röda hink och jag har hällt i yes diskmedel med citronsmak och rör runt lite med tårna eftersom jag har fingrarna upptagna med att skriva det här. och vattnet blir mer och mer smutsgrått efterhand som musiken bakom mig når sitt crescendo och tamejfan jacob om jag inte börjar dra på smilbanden. för lite skit gör bara gott och speciellt när det motvilligt pressas ur en mer och mer lättad hjärna.

och ni tror mig inte och kanske ljuger jag för lite vin har jag druckit helg som det är, men dom svär som borstbindare i högtalarna och det så jävla högt att hjärnan spritter till och flera personer som gjort mig illa far ut och hamnar i djupet av smutsvattnet och jag är inte ens bitter mot dem längre, jag nästan känner för att sträcka ut handen och rädda dem eller åtminstone säga tjenamoss din gamla möghossa ska du ha ett glas vin att skölja ner din tråkiga inställning med? det gör jag nu inte, men jag kryper i alla fall lite närmare och tittar på dem som om de vore myror i min alldeles egna myrfarm och jo de är så små att man behöver förstoringsglas. och ettriga och säkert förargade står de på led och protesterar mot att de inte kan göra mig ledsen längre och deras gamla löften som de bröt ligger i två delar på botten och jag klappar dem alla på huvudet och viskar att allt är bra nu. allt är förlåtet, det gjorde inget alls och by the way ich liebe dich (nicht)

bollen snö

öppnade frysen precis och där låg den. längst ner i ett hörn motarbetad av en ask broccoli och en påse rostbröd. snöbollen i sin plastpåse, datum skrivet med tusch utanpå. jag hade glömt den, förträngt den kanske. man borde alltid bli glad av snö, men fan vad jag inte blir glad av den jävla fucking dumma snöbollen (jo, jag svär kasst också).
imorgon ska jag smälta den i diskhon. radera bort montauk och komma tillbaka till v e r k l i g h e t e n. det som göms i snö dör kanske i tö.

dlk 2

på tal om lyckliga stunder. dregen som står barbröstad och gitarrjuckar mot en upphetsad mikael wiehe som i sin tur håller tummen upp, båda tummarna faktiskt. thåström som är hes och vacker i pyramiden medan han fånstirrar genom ett par runda proggbrillor. och han är aldrig någon gubbe edvard, hör du det? och två tanter i publiken som skrattar hysteriska rökhosteskratt när lisa ekdahl försöker vara ljuv och skör som bara lisa kan men sminket sitter lite löst tyvärr. och timbuktusmurfen som sitter på en stol eller nej just det han stod visst upp men söt är han. och gonza felsvenskar lite och alla ler. på tal om lyckliga stunder alltså.

deal

dlk

onsdagar är dagar när man dricker lite portvin, blir varm i magen och rätt som det är tänker man tankar om inte lycka men om lyckliga stunder och ni kanske tycker att det är samma sak men i min värld är lycka lite mer långvarigt och stabilt medan lyckliga stunder kan dyka upp mitt i den värsta misären och få en att stå ut lite, uthärda om ni så vill och om jag skruvar ner volymen på teven (kiss me tiger wow wow wow) och tittar rakt fram i ingentinget minns jag faktiskt några lyckliga stunder och grått är vackert men grönt är skönt och så här är det... en dag i en konstig dansk park, ipod i fickan och lurar till öronen och en behaglig röst med anvisningar på engelska och gå nerför trappstegen, titta åt höger på barken så ser du det stora ögat och lyssna på skorna som klippetikloppar och in i den mörka mörka gränden och hör du mannen som följer efter dig, viskningar och trädgrenar som viks åt sidan och det är vackert och det är duggregn och det är halt på stenarna som leder ner till vattnet och när historien nästan är slut faller himlen ner och det blir blött ända in på trosorna och det var en lycklig stund. en annan tid och jag springer som en jävla mittlivsnovellbrud på snötäckta gator i stan och han som var då springer efter och det fuskas med kriget och den konstiga osten ligger i påsen som han bär på och allt var nära slutet redan då men jag låtsades inte om det och kallt som rinner från kragen ner på ryggen och himlen är snögrå och ljudet är tyst och det låter som potatismjöl under fötterna och det var en lycklig stund. sen var det den där gången när de riktiga kläderna låg i en hög och alternativet hängde som lösa förtöjningar på kroppen och allt var slabbiga sopor och det var vardag och som vanligt och fan så tråkigt och tvinga iväg hela lasset till ljuset och musiken och frisyrerna och bara småpojkar men de sjöng sanningar på löpande band och inte var det någon jäkla sing and song utan skrik och tjut och trumpetande elefanter på disco i asfaltsdjungeln och allt som försvann runtomkring och kroppen som en metronom och huvudet fyllt med en salig röra och det, det var en lycklig stund. och nu, nu är kanske inte direkt någon lycklig stund men kanske inte heller direkt någon olycklig och lite mer portvin i botten så går sockret ner och så var dagen snipp snapp slut.

vägen till lycka

jag har sett vägen till lyckan. jag såg det på tv4+ igår och allt jag behöver göra är att: bestiga ett berg, hoppa fallskärm från turning torso, lära mig ett nytt språk, åka till ett fattigt land och bli vän med en familj där, klättra ner från ett högt vattenfall, köra racerbil väldigt fort, bli jagad av en lavin, leva på insekter i en vecka i norrland, hålla ett långt tal inför tusen människor, aktivera mig politiskt, åka rollerblades i kalifornien, köpa aluma av en av de mindre lyckligt lottade, göra karriär, lära mig rida barbacka, lära mig rida alls, stå längst fram på en bruce springsteenkonsert, gå på glas, ställa upp i en dokusåpa, lära mig ett nytt ord varje dag, göra något gott för en medmänniska varje dag, säga upp mig från mitt jobb, gå till en psykolog och få allt det dåliga i mig utraderat, snickra ihop något från scratch, skriva ett långt brev till någon betydelsefull person, källsortera, skratta även när jag är ledsen, gå en danskurs, sälja allt gammalt skräp jag inte längre behöver, klä mig moderiktigt, börja pensionsspara, gå med i scientologerna, bli publicerad i aftonbladet, köpa ett matchande läppstift, åka till nepal och tala med en get, ha ett långt samtal med björn "läppglanset" ranelid, gå till tandläkaren en gång om året, komma ihåg att eftersända posten när jag flyttar, stå upp för alla orättvisor i världen, ha sex i en tvättstuga, bara köpa designgrejer, ljuga för alla som frågar och säga att jag inte tycker om att titta på teve, köpa många accesoarer, umgås mer med barn, släppa loss på firmafester, få en autograf från en idrottsstjärna, cykla enhjuling i paris, gå ner i vikt, le åt världen, vinna pengar, umgås på malmöfestivalen, lära mig att uppskatta r&b, ta mer plats, stöpa egna ljus, ta helikoptercert, låtsas att jag är 18, flytta till provence eller toscana, dyka med vithajar, bygga sandslott, säga JA till livet, gifta mig med en labil miljonär...

det var nog allt. jag gör det imorgon.

[diffust]

jag har blivit en omlevande i ajvides bok. jag blundar, saglar lite på marken och låter benen smattra som kastanjetter mot trottoarkanterna. det pulserar runt hela mig, men inte av liv. flimmer flimmer flimmer som dunkar och trycker och flyger in genom näsan och ut genom öronen. och jag trycker handflator mot ögon, nästan känner blodsmaken av det röda som framträder och can you feel the raindrops in the desert eller ska vi bara vara fan ta sti ska ett tag. och var tog verkligheten som nuddade mitt ansikte precis vägen? även om jag räcker ut tungan når jag ändå inte och jag - jag - eh...tänker att det får vara som det vill vara med allt och inget och nu ska jag sova och fan ta er om ni frågar vad det här handlar om för det har jag absolut ingen aning om men bildbevis finnes som sagt. som avtalat. som i att emil, man ser ända bort till mariannelund när man hänger och slänger i en post partum flaggstång.

halvvägs

4 paket kvar innan det är måndag.

stan vs inte stan

och jag sitter med tjugogradigt havsvatten kluckande i öronen och när jag vänder huvudet lite ner mot golvet blir det alldeles varmt i hjärnan och jag vill vill verkligen inte tillbaka till stan. jag är inte skapad för stan, jag är för mjuk. alldeles för mjuk och blödig och inte alls sådär anpassningsbar som stan kräver av en. och mina små försök till att tycka om stan slutar alltid med svid i ögonen och ord som jag inte förstår mig på. så jag håller andan där i stan, håller andan och tänker att om jag håller mig väldigt stilla kanske stan ser förbi mig och då kan jag obemärkt ta mig från punkt A till punkt B utan att någon ropar hej hopp stanna där! men så ibland är det någon som lägger en hand på min axel och då är allt försent en stund och jag fryser till och tar på mig den anonyma masken som stan inte brukar tycka om men åtminstone acceptera och har jag tur försvinner handen innan den börjar förvänta sig för mycket av mig. och det blir inte lättare att umgås med stan, den blir inte en vän med tiden som man kan prata ut med och få en kram av när det behövs. och stan tycker det samma om mig. vad känslokall och avig hon envisas med att vara då, tänker stan och fimpar ciggen väldigt väldigt nära min nakna fot. och jag kan visst tycka stan är vacker, som när regnet speglar sig i asfalten eller när det är alldeles tyst en söndagmorgon och de gamla husen ler i uppförsbacke, men det räcker inte. och det är egentligen inte stans eller mitt fel, vi går bara inte ihop och det är inte förrän jag sitter på tåget bort från stan som jag släpper ner armarna och andas ut. länge och med sånt tryck att tåget flyger framåt och missar en station. och när jag sen trampar på pedalerna och grusen sprätter och lukten av tång sticker mig i näsan och alla jag möter säger hej eller åtminstone vinkar fast ingen alls egentligen känner mig, då är jag lite på riktigt igen. och alla 24 luckorna som varit stängda eller på sin höjd varit på glänt där inne i stan, öppnar upp sig och all choklad i världen ligger i min mage och gör mig glad och euforisk och sådär väldigt problemfri att jag nästan skäms. det är inte ens något avancerat det här, det är dess totala motsats och ni förstår antagligen inte hur miljöpåverkad jag är och att den lilla lilla delen jag visar för er och som ni tycker är hämmad och förträngd är mitt enda försvar till stan som suger livet ur mig. och när jag tittar ut genom fönstret nu spelar solen monopol på grannens röda tegeltak och havet är blått som en kleintavla och jag börjar redan samla ihop mig inför morgondagens ångest som lär komma krypande vilken sekund som helst. och hade jag inte varit så förbannat dålig på att ta ett beslut eller på att låta bra saker hända i mitt liv så hade jag stannat här tills livet och allt var slut.

pacino vs de niro

fem saker som jag tycker om med den här kvällen:
1. ljudet av havet utanför mitt fönster
2. ljudet av syrsorna (eller vad det nu är) utanför mitt fönster
3. ljudet av hunden som snarkar utanför min dörr
4. pacino som är snyggare än de niro på dansk kanal
5. smakprovet av mitt hemgjorda svartvinbärsbrännvin

inatt ska jag inte drömma om hönsrövar som får mig att vilja skjuta huvet av dom.

min hund ghettostar

ikväll ska jag till de litterära hundarnas ghetto, ystads allehanda som området även kallas eftersom det är där jyckarna pinkar revir och avläser varandras lukter (det ligger nu inte i ystad om ni trodde det). de allra flesta av dem bläddrar genom båda ledare, inrikes- och utrikesnyheter, samt dagens ris och ros. hunden som jag ska dit med håller sig dock till serierna och TV-tablån. det är respekt med den hunden. dum är han, men snygg.

[tillstånd 22:02]

jag har en kobra i duschen, jesus älskar alla barnen och censuren är avskaffad. nu kan ni alla vara anonyma i pekboken.

Q & A

mycket kan sägas om den här dagen. men nog om det.

nu känns det lite som att mina vegetariska vårrullar har bytt plats med det där vahetere, ja det dära som gjorde mig klyftig imorse. mitt sinande intellekt bugar och tackar därmed för att det bara blev två frågor att besvara ikväll. tack. bug.

fråga 1:
Låt säga att man har golftävling lördag förmiddag och fest fredag kväll. Hur många slag får man får plikta per cl sprit man dricker på fredagskvällen? Låt säga att man normalt går runt på 95 slag. Kan det hända att någorlunda bakishet och efterdyningar av glatt humör gör att man instället tjänar slag?
/Stig Helmer Olsson

svar: jag hade nöjt mig med det sista hålet och då bara slagit en gång på bollen. det hade sålunda ökat din framgång med 94 slag, samtidigt som du hade fått gå hem mycket tidigare. glöm inte att slå sönder golfklubban på vägen.


fråga 2:
Låt säga att du har någon slags pojkvän i en annan stad. Du är där och hälsar på ett par dagar. En kväll känner du för att hänga lite med några andra killkompisar du har där i stan, med insikten om att det inte blir alls samma stämning om du även drar med din någon slags pojkvän. Hur löser en toksmart människa det bäst?
/Inte tjejen i filmen

svar:
en toksmart människa som mitt forna jag skulle gå ut med killkompisarna, dricka några glas vi-bjuder-alkohol och sen möta upp den jag vill gå hem med. och då helst någon annanstans än där mina fulla killkompisar befinner sig. easy peacy jamie. åh, nu vill jag shaka lite med min shaker...


det här var ju en ganska dålig idé, imorgon ska jag inte svara på en endaste fråga. tror jag.

mighty mouse

det här har ju verkligen inte med dagens enorma mängd av intelligens att göra. eller jo lite, men mest ville jag bara visa vilken snygg mus jag har på jobbet. den har allt som gör mig glad och jag kallar den skalman.

trash heap

imorse vaknade jag och kände mig väldigt klok. sådär toksmart att jag fick lust att stanna hemma från jobbet och uppfinna den sista genen som skiljer människan från aporna. tyvärr var jag lite sent ute fick jag reda på när jag slog på morgonnyheterna. men något måste jag göra av all den här intelligenta energin som strömmar likt niagara genom kroppen idag. därför öppnar jag den interaktiva dörren för folket och lovar att svara på alla era frågor ni skickar till mig idag (mol_oko@hotmail.com). deadline 19.00 (enligt önskemål är tiden nu framflyttad - leve emit flesti). jag har nämligen en känsla av att jag kommer vara dum och trött ikväll igen. och ja, ni kommer att publiceras. och ja, ni kommer att bli rika och kända. nu måste jag återgå till designandet av rektumboken. det kommer att vara moln på baksidan.

jag gillar regn. verkligen gillar jag regn. oironiskt och allt. jag gillar att cykla fort i motregn medan det rinner rännilar från mitt hår rakt ner i ögonen. jag gillar att regnet skymmer sikten lite så att jag blir en eventuell trafikfara. jag gillar att cykla rakt i stora vattenpussar så att mina skor blir blöta underifrån. jag gillar att min chefs post som jag håller i handen medan jag cyklar blir lite så där härligt upplöst att texten suddas ut. jag gillar ljudet av bilarna som kör förbi med sina vindrutetorkare på maxhastighet. jag gillar att handtaget på min cykel blir lite slirigt att hålla i. jag gillar att cykla på gupp i vägen så att jag utan att anstränga mig hoppar en bit upp i regnet. jag gillar leendet hos killen med de bruna ögonen i videoaffären när han roat ser på mig och frågar om det är härligt väder. jag gillar att skaka min väska så att det blir prickigt i hallen när jag kommer hem. jag gillar att stänga av alla inomhusljud, lägga mig på sängen och blunda till det kollektiva självmordet utanför. jag gillar regnets verklighet.

en robert till folket

hej alla barn,
det här är robert och han är från norrland. han ritar jättefint och får därför en gratis reklamplats här hos mig. det han inte vet har han inget ont av. dessutom var kiwins era en fin era. gutår.

http://www.robertvallmark.se/

nyhetsmorgon

på mitt jobb hänger vi med i nyhetssvängarna. idag har vi än så länge diskuterat: nekrofili, kvinnor som skär upp andra kvinnors magar för att sno deras bäbis, knarkare på A:s gata och hälsosamma fotomodeller. vi brukar ge varje ämne cirka tio minuter av vår tid, sen byter vi till nästa. nekrofilandet var dock så pass intressant att vi snodde tre minuter extra från knarkartiden. L1 undrade hur man gjorde rent praktiskt. L0 undrade om man hade sex i själva kistan. A rynkade på näsan när jag upplyste om att lik var ganska kalla och hårda. lite som bilar i trafiken. men jag såg ju en engelsk dokumentär om en man som hade sex med sin bil varje morgon. han gnuggade sig mot bakluckan och masserade ömt avgasröret. kärlek kanske ska vara så, lite som man vill. individuellt. men även om man är nekrofil bör man fråga om lov först.

och nej, det stod inget om några krig eller svältande barn i aftonbladet idag heller. antagligen är det som med jultomten och amerikaner i allmänhet, de finns bara i den vilda fantasin.

tradetrans

i ren tristess ska jag börja blogga. precis som alla andra tradiga bloggare ska jag bara skriva tradiga saker om tradiga människor i ett tradigt liv. och när det inte är tradigt nog tänker jag fan hitta på och skita i verkligheten. tradigt må vara mitt ledord. och jag bryr mig faktiskt inte nämnvärt om ni är norrlänningar och inte förstår att ha tråkigt på skånska. er förlust.

jag tänkte börja mitt bloggliv med en typisk ointressant redogörelse för vad jag gjort denna dag som tack och lov snart är till ända. klockslag som de allra flesta av er verkar tycka är av högsta intresse utgår tyvärr. jag orkar och minns inte vara så noggrann. nå, vi kör uppradning i alla fall. det är trevligt när det gäller cykelparkeringar och det borde vara trevligt här också. på ett högst tradigt sätt naturligtvis. visst är det förresten tradigt att jag använder ordet tradigt hela tiden? det kommer jag nog sluta med imorgon men just nu är jag mitt uppe i ett tradeklimax och kan inte sluta. tradigt för er men då är ju allt som det ska vara. blog on.

åhå det regnade när jag vaknade. åhå det regnade när jag somnade om. åhå det regnade när jag vaknade för andra gången. sen var det blött i duschen och den där plastgrejen är fortfarande sönder så jag kan inte rikta ansiktet upp mot duschstrålen utan att samtidigt behöva hålla duschmunstycket i händerna. ve och fasa det var kallt när jag tog på mig kläderna efter att ha torkat. idag hade jag slitna jeans, grönt är skönt-linne och svarta skor med hål i sulorna så att regnet skulle nå in. cyklade till jobbet utan att bli påkörd av pensionär (bedrift). hade tråkigt och slött i flera timmar på jobbet. fick plötsligt och oväntat mail från trollkarlen med narrgnistorna, han kommer och dricker faustino i oktober (lite gladare). tog inte lunch förrän halva lunchen gått. åt findus fiskblock i sörjig sås (gott). samlade ihop hälften av alla mina tomma matlådor och cyklade hem tio minuter efter att de flesta andra avlägsnat sig. blev arg på festivalstaketen som är i vägen helt plötsligt. hemma. tog av mig skorna och de flesta av kläderna och stängde fönstret. lade all reklam direkt i pappersinsamlingen och en räkning direkt i räkningshögen. ordning och reda på ellys gata. tråkade på datorn en stund. ni är faktiskt tradiga, de allra flesta av er. såg den sista filmen av de tre jag hyrde i helgen. asiater är rätt bra på äckliga filmer (old boy). kollade att alla tänderna i munnen sitter någotsånär fast fortfarande. åt yogurt och musli och lagade grönsaksbiffar till imorgon. kollade nätet igen. ingen förbättring där. svårt som ska vara enkelt är mest bara svårt där. och är det svårt redan på låtsas får det nästan vara. lyssnade på cepe-henri som frugan gett mig igår. jag älskar nog henri lite. fick för mig att göra en tradig blog. gjorde det och nu skiter jag i den också och går till ajvide. åhå det regnar nu också. fucking kollektivt självmord från miljoner regndroppar och jag älskar dödssymfonin som landar på asfalten.

gonatt.