Doin' da Kicki swirl

Hej Livet fram tills nu,
då säger vi ajöss och tack för fisken och låtom oss aldrig ses igen.
Eller som de säger i filmen:

"I'm fucking crawling out of my skin. I should've left you at the flea market."

Livet imorgon tar jag itu med imorgon tror jag.

/P

360 grader

Fåglarna har svårt att bestämma sig i vinter verkar det som. Ena stunden kommer fågeltjattret söderifrån, andra stunden norrifrån. Ojämna led som flyger över vårt hustak på allra högsta volym, fram och tillbaka fram och tillbaka. Det börjar bli dagens stora händelse här, från vilket håll kommer fåglarna nu. Fan, blir de inte besvikna när de gång på gång hamnar på samma gamla Skillingestrand istället för på nån Hulahula-strand på Hawaii (inte vet jag var fåglar semestrar)? Högsta hönset kanske borde sadla om och låta någon av småfåglarna ta rodret istället.

Åh hej med farbror Frej...

Hej alla barn nu blir det barnprogram
och titta nu här vad farbror Frej tar fram
En stycke dosa och nu ska ni höra
vad man med sådan dosa kan göra
Stick den i väggen och killerikitt
så har vi dödat oss spindelfritt!

"Elektronisk avskräckare som håller fritt från spindlar. Täcker en öppen yta upp till ca 50 m2. Avskräckaren sänder ut ett ultrafrekvent ljud som påverkar spindlar och andra krypande insekter. Spindlarna undviker att vistas i utrymme där ljudet finns. Ofarlig för barn, katter, hundar, fåglar och fiskar. 230 V, CE-märkt. Dö dö dö dö dö dö!!!!" (eller ja, texten kanske inte var exakt så)

Tyvärr kolavippar gnagare av ljudet, så om ni planerar att besöka mig med en hamster i bakfickan kanske ett par rejäla öronproppar är på sin plats. Välkomna!

God jul folks!

(Nina Hemmingsson)

Psssst!

Imorgon ska jag avslöja något skoj för er.
Eller ja skoj och skoj beror nog på hur man ser det.
Och känner man inte mig är det nog inte så skoj.
Och känner man mig så är det nog inte så skoj.
Hur som helst...

...

12 timmar non stop

är inte kul när det är Kent.
är inte kul när det är godis.
är inte kul när det är slavjobb.

dr house är däremot lite kul.

Damn, I wish I was a lesbian!

Jag drömde att jag stod bland hundratals gäster på ett stort bröllop. Den ljusa och den mörka flickan skulle gifta sig. Den ljusa flickan var lite längre och mildare i sitt utseende, den mörka hade en mer karakteristisk näsa och smalare ben. Platsen var en gigantisk kyrka med flera våningar och ett vackert trolskt ljus som omslöt alla gästerna där de gick fram och tillbaka med drinkar i sina händer.
En stund innan själva vigseln skulle börja stod jag i ett litet rum tillsammans med den ljusa och den mörka flickan, ett par andra kvinnor och prästen. Den mörka flickan såg yr ut och helt plötsligt föll hon ihop som en trasa på golvet. De lyckades få liv i henne men insåg snabbt att hon inte mådde tillräckligt bra för ta sig nerför altargången. Alla tittade på mig.
Jag satt i en stol med tiotal händer som slet och drog i mitt ansikte. Ett par händer justerade det sista på näsan. Någon hade gjort en avtryckning av den mörka flickans ansikte och nu klistrade de fast hennes silikonansikte på mitt. Tryckte dit lite extra klumpar och skar ut hål vid näsan och munnen. Jag andades nervöst och förväntansfullt.
Den ljusa flickan tog min hand och vi gick in i musiken och runt runt kyrkans gångar som snirklade sig förbi alla gäster som stod och log mot oss. Jag log också, med mina nya smala läppar. Och vi sa ja.
Efter ceremonin och rosenbladen och de vita kravatterna stod vi i den ljusa och den mörka flickans hus. Ett överflådigt, vackert hus med högt i tak och skrattande människor överallt. Det serverades sånt som fick mungiporna att flyga uppåt några meter och den mörka flickan ryktades vara på benen igen. Jag gick ut i trädgården för att leta efter henne och fick följe av några fnissande väninnor. Det var alldeles tyst där ute. Riktigt, riktigt tyst menar jag då.
Vi stod på en jättelik asfalterad plan och tittade på de nedsläckta husen runt oss. Den mörka flickan kom fram och såg bekymrad ut. "De är amish", sa hon. "Ni måste vara tysta, de vill ha det tyst". Amishgrannar till höger och vänster, mitt i ett lesbiskt kungarike. Vi skrattade och sprang tillbaka mot huset. Den mörka flickan såg fortfarande bekymrad ut där hon sprang efter oss.
Slutet av drömmen så. Jag stod i ett rum med den mörka och den ljusa flickan igen. Festen var antagligen slut för ljudet var lite svagare och fotstegen lite färre. Den mörka flickan älskade hattar kom det fram. Jag tog tag i den ena som låg slängd på ett bord, satte den över huvudet och konstaterade glatt att den mörka flickan må vara mer petite än mig, men just hennes skalle må vara gigantisk. Hatten slök mig ner till axlarna och inte förrän den ljusa flickan påpekade att jag hade en papperkorg på mitt huvud, vaknade jag åter.


Om ni nu undrar vad det är med luften på österlen.

Konspiratörerna

Det är bra med kameror i mobiltelefoner. Man blir liten och gul och suddig precis som det ska vara. Har man tur kommer det med en Staropramen att släcka törsten med också.

Annars är det grådassigt på landet; havet ser ut som diskvatten, hunden har fuktpäls (dvs kryllig) och jag känner ingen ångest alls över att lämna stan en dag eller två.
Det är lite synd att här är så många inavlade tröggener, men håller man sig bara nära kusten brukar de inte få tag i en. Gärsnäs går också bra, det är något med den byhålan som gör att man blir varm i själen. Jag tror att det är för att dom kramas så mycket där, stockholmarna då. Konstnärlig gemyt med koskit under de högklackade. "Kom så går vi hem och rör ihop en gulasch älskade ni, Carl-Fredrik har varit i Alsace och köpt med sig såna där flöjtflaskeviner."

kärlek 01:04

Hälsa Luke!

Det är en svamlande dag. Det bara är så, inte mycket att göra åt. Tänk vad lite idioti kan göra för dårskapen.
Idag har jag blivit kompis med Mark Lanegan och igår skrev Irya Gmeyner "Ha det bra" till mig. Det är en sjuk värld, man kan ha 22 000 kompisar eller 44 och allt det där som förut var ouppnåeligt kan man nu tafsa på lite när som helst. Jag som brukade skryta om att jag för många år sedan brevväxlade med Cia Berg (senare Soro), att jag skrev "Hej faberibba, livet är tungt" till henne och att hon skrev "Jag kollar fotboll och käkar chokladglass" till mig. Att jag skrev brev till Zeb Macahan som han aldrig svarade på, kanske för att jag skrev fel och råkade kalla honom "tough gay", kanske för att han fick miljoner med brev, hela skördar i såna där bruna postsäckar som de hade i Bullen (så drar vi i snöret Martin Timell).
Nu kan jag kittla Tom Waits under hakan ena dagen, bara för att nästa dag ha hans skäggstrån i vasken. Missförstå mig rätt, det är smått fascinerande och jag tycker om det, men det känns lite som att springa tjejmilen utan att ha några ben att springa med. Jag kutar runt på mina stumpar och hoppas att ingen ska upptäcka att det blöder på asfalten. Och det är lite läskigt att bli sedd i mängden för att sedan smälta ut till en enfärgad prick igen. Kanske ska jag nöja mig med Mark och Irya, så att när Stuart kommer där och knackar ska jag säga "Tack Stuart, men det är fullt i farstun nu. Du får gå hem igen."

Klart jag inte ska. KOM STUART!

One for the money

Hej Tomten,
i år ska jag som vanligt skicka tjugo julkort och få tre tillbaka. Jag tänker ge min mamma en julklapp som hon inte önskar men som jag tycker att hon borde önska sig (jag vill använda den). Imorgon ska jag enligt Aftonbladets Nöjeshoroskop ha en usel fredag med uteslutande omys. Det känns sådär med tanke på att jag ska gå på fantastisk pengakonsert med mina medkonspiratörer. Jag tror inte på horoskop, gjorde jag det skulle jag vara väldigt mycket tillsammans med P det här året, är jag det kanske?
På lördag ska jag må lite illa, dra ett tungt lass och äta årets första julskinka (Scan Gourmet, skitdyr men högsta betyg i Allt om Mat). Och just det, innan idag när jag stod i kö i en halvtimme för att hämta ut mammas paket som hon inte vill ha, räknade jag ut att jag är extremt fattig just nu och tröstade mig med att köpa ett dyrt saffranste för 34 kronor (kan vara gott?).
Vet du vad Tomten, om man käkar för mycket hundchoklad kan man enligt mina föräldrar bli blind. Jag vet inte riktigt var gränsen går för att kalla det mycket, men eftersom jag bara är lite långsynt eller om det är kortsynt och bara på ena ögat så antar jag att ett par år av frosseri varken gör till eller från. Jag kom att tänka på det precis eftersom det var en blind man på teve. Livet är för kort för att se på teve, läste jag i en blogg igår (kan man skriva blogg när man är blind? Jag tror det). Jag bryr mig ändå inte, mitt liv är skitlångt verkar det som och jag har inget bättre för mig.
Ja, jag vet att det ska slås in paket och skrivas rim. Ofta brukar jag rimma på ord som: få, gå, stå, blå, hitta, titta, (nä du), paket, raket. I år ska jag bara rimma på ordet aligator, smell you later, aligator har jag skrivit på paketet till min bror, en deo som jag fick gratis när jag köpte en parfym till mig själv för ett par veckor sen. Nä, jag är inte snål, jag har köpt så mycket julklappar att jag blev tvungen att köpa dyrt saffranste för att trösta min tomma plånbok ju. Attention!
Men du, allt jag önskar till jul är objekt 1-141 på min önskelista.
Tack på förhand.

Mvh P.

Ciao ciao Lucia

Vad man behöver en dag som idag.
En styck italienare som försöker förklara italienska ordvitsar på svengelska. Det går inte, men jag uppskattar försöket. Kanske för att det är en italienare. Kanske för att han har en bild av Egon Schiele på sin sida.
Annars är det mest sladdriga magar på teven och sladdriga paprikor på spisen. Ja, och sladdriga allt det där i soffan.
Imorgon är det slutskolkat och dags att röra om i grytan igen.
Mama Mia.

Nog är nog är nog

Jag bråkar för mycket med folk de här dagarna. Det är inte bra, jag får ont i huvudet och trasar sönder mig själv inuti. Samtidigt känner jag att det är nödvändigt. Jag känner mig lite som Grynet innan hon blev tokreligiös och fick hybris. Jag tar fan inte mer skit nu.

Glädjebesked

Ett mail från chefen imorse, någon av oss ska få sparken. Men blir det jag eller L, det är frågan. Ja, om man inte räknar frågan varför han mailar och inte säger det direkt till oss. Spännande fortsättning följer hur som helst...

Veckans pausfågel

På söndagar kommer insikterna rusande mot mig som ett pärlband av jättevågor och ståendes i duschen med varmvattnet strilande nerför lussekattslår och korintertår får jag motvilligt sanningar inpräntade genom varenda por på kroppen. Svidande iskalla stekheta sanningar som jag måste torka bort, men jag når inte handduken och...

...ja, jag är veckans ständiga pausfågel för Vem som sitter där borta. Ett tidsfördriv han låter sig underhållas av i några minuter innan de riktiga programmen börjar. Och även om han ibland antyder att jag finns på riktigt så vet jag hela tiden att han egentligen inte menar det. (Åtgärd: byt frekvens, seriöst)
...ja, jag måste byta jobb och sätta igång med min plan. (Åtgärd: gör det)
...ja, jag blir ful av att vara så allvarlig och sårbar hela tiden. (Åtgärd: photoshop)
...ja, jag beter mig bortskämt och surar när jag inte får som jag vill. (Åtgärd: få det att bli som jag vill)
...ja, jag borde sluta hoppas på att ord som inte betyder något, betyder något. (Åtgärd: kan inte)
...ja, jag får inte luft längre och i kylan som uppstår när jag trycker kinden mot imman på spegeln önskar jag er en god kväll utan söndag i. (Åtgärd: utgå)

I'm your fucking fairy god-mother!

Efter att ha hittat helljuset på bilen tittade jag klart på Femme Fatale. Jag är korkig och gillar filmer med franska repliker och übersnygga kvinnor (Banderas däremot gillade jag inte, kort och oljig som vanligt). Speciellt när kvinnorna är smartare än männen och lyckas orsaka en massa ond bråd död på grund av detta. Jag uppskattar t ex väldigt mycket att se två biffiga killar bli spettade mot ett fruktstånd medan den übersnygga kvinnan kallt står bredvid med ett leende på de rödmålade fylliga läpparna. Det jag möjligen inte gillar med de här filmerna är att jag helt plötsligt inser att trots att det är väldigt tufft och rätt i filmen, skulle inte jag se lika häftig ut i kamouflagefärgade hotpants och matchande kamouflagefärgade stövlar med stilettos, springandes över spegelvåt asfalt mitt i Malmö en torsdag eftermiddag. Dels för att jag i 33 år har varit alldeles för lat och för hungrig för att få en sån där liten spenslig übersnygg fransyskekropp, dels för att det fan är kullersten i hela city i Malmö och jag har knappt lärt mig att gå upprätt ens med gympaskor där. Men på bild är det fint och bilden är huvudsaken, verkligheten är som vanligt överreklamerad.

Pipparkakshusen

Jag är ganska mycket trött idag. Trött för att jag sover för lite och trött för att det råder strutsmentalitet på mitt jobb. Eller katolsk stämning kanske man ska kalla det. Tre Ave Maria herr idiot så förlåter vi dig direkt.
Så även om jag vet att det är billig humor, så tyckte jag att det här var jätteroligt när jag läste aftonbladet imorse: "Parhusen – grannsamverkan för ökad småhusproduktion”. Å andra sidan tycker jag att allt annat är tråkigt just nu så det kanske jämnar ut sig.

Ni måste kunna räkna!

Okej då era snålebloggläsare, så ni ville inte vara med och ge mig en massa gratis grejer. Det gör inte så mycket.
Ikväll märkte jag nämligen att gratis inte alltid smakar gott. En gratis informationskväll från Almi Företagspartner till exempel, det smakar inte gott alls. Jag och Fräulein härdade ut i en och halv timme sen tyade vi inte fler overhead-byten, utfall mot oss ("ni där längst bak, är ni rädda för oss andra eller, hör ni verkligen vad jag säger, ser ni vad jag skriver från så långt avstånd, sa ni nåt ELLER?"), inövade repetitionsfraser och kalla kårar från fläkten som nötte oss i ryggen. Så vi gick, skrattande gick vi ut ur biblioteksbyggnaden med våra pastasallader under armen medan de andra fikade billigt bjudkaffe, och det kändes lite som att vi skolkade när vi tänkte på hur den stränga gubbfan där inne antagligen snart skulle stå framför alla de andra och peka med fingret mot våra tomma platser, skadeglatt konstaterande att "där har ni två som gav upp innan de ens börjat". Jag lovar att han ska få betala dyrt för kaffet sen.

Generation fattig

Kan ni vara schyssta och fixa lite gratis grejer till mig?
Jag lovar att dela med mig av kakan (kanske).
Använd mitt id-nummer 45295 och låt pengarna rulla in.

http://gratisgen.se/?ref=45295

Voice-over

Om en människa har en bra berättarröst kan jag släppa taget om min privata misär och sitta lycklig och mjuk i magen i flera timmar. Det är något med såna människor som gör att man känner sig trygg och omhändertagen, nästan lite på gränsen till obekymrad.
Han på radion just nu har en sån röst, varm och lite bullrande och så där att man kan riktigt se hur saffransdegen jäser över när han tar i från tårna. Det låter lite som han som brukade stå i morotslandet när jag var liten och på den tiden skrek han "Det brinner i farmors hus!" och då blev man lite rädd men sen skrockade han och blev farmors vänliga röst igen och då bjöds det på pannkakor med sylt och Bamse och Skalman var där och höll handen tills man lugnat ner sig.
Filmkrönikan-Sara är en annan sån där människa med röst som får mig att bli behagligt sömnig och som får mig att dra filten över benen och smacka lite med kinderna. Fast henne bytte SVT ut till fjompvårtan Orvar för att programmet skulle bli mer ungdomligt och när det sen uppdagades att Orvar gillar musikaler bytte de förvisso ut honom också, men då brydde jag mig mindre. En dag ska jag skriva till Sara och fråga om hon kan spela in sig själv på band till mig. Hon behöver bara säga samma ord i två timmar om hon vill. Jag betalar hundra riksdaler Sara!
Så ja, jag älskar verkligen röster, om det är rätt röster. I bokhyllan där hemma har jag en massa saker som inte gör mig speciellt glad, men Shanti Roneys röst i en ljudbok som jag hela tiden somnar ifrån och därför aldrig kommer hörläsa ut, den är fin att plocka fram om man behöver släppa taget om saker som inte vill släppas av sig själv. Och inte för att någon av er vill, men om ni skulle vilja, så är ett enkelt knep att få mig att bli lite kär att läsa högt ur en bok, vilken som helst, just när jag ligger där bredvid och ska till att sova. Såvida ni inte låter som Kjelles gamla flamma Miss Universum anno 1984, då kan det faktiskt vara.